“And it was just beginning then to snow” kommer från en countrysång, men det kändes väldigt passande under gårdagen.

Under onsdagen lyckades nämligen Tele2 sänka hela sitt mobilnät. Jag ägnade en stund på morgonen åt att svära över min mobiltelefon innan jag insåg att det faktiskt var Tele2 jag skulle svära över. Den insikten fick jag efter att jag upptäckt att jag inte ställt ifrån mig bussen som jag skulle, men jag blev ändå avlöst och fick min rast vid Märsta station.

När jag väl letat upp nästa buss väntar ett textmeddelande från trafikledningen om att jag ska ringa hem. Hemma var Yrla med barnvakt. Feber och hosta diskvalificerade henne från dagis – tack och lov finns det vänner som ställer upp och passar så jag kan dra in lite pengar ändå. Problemet med att ringa hem var just att mobiltelefonen fortfarande inte hade någon täckning.

Jag ropade upp trafikledningen över bussens komradio och bad dem ringa och höra efter om det var något akut. Samtidigt körde jag fram och lastade bussen full med folk som skulle ut till Arlanda

På väg ut till Arlanda återkommer trafikledningen och redogör för att Yrla spillt varmt te på sig och att någon var på väg för att titta på det. Med ett par minuter över vid SAS-hangaren lyckades jag få låna en telefon av SAS och kunde äntligen ringa hem. Situationen var då under kontroll och morfar åkte med Yrla till akuten vid Astrid Lindgrens där mamma mötte upp.

Det hela slutade lyckligt och jag har nu äntligen tagit tag i att fixa en nödtelefon. Jag har nu en äldre telefon med mig med ett kontantkort från Telia. Nu kan jag nå och bli nådd även om Tele2 gör bort sig igen.

Bilden föreställer Yrla när hon hälsade på mig på jobbet för några dagar sedan.

Stort tack till den trevliga receptionisten på SAS, Arlanda och trafikledarna på Arriva, Märsta.