Jag har fått en son.
Lilla Melvin föddes på Södertälje sjukhus 21 oktober.
Tre storasystrar väntar ivrigt på att få träffa lillebror. Mathilda och Molly som bor med Melvins mamma och Yrla som bor med mig. På BB råder besöksförbud för alla utom “partner” av rädsla för svininfluensan.
Allt gick bra även om lilla Melvin hade bråttom till världen och kom ut dryga tre veckor före beräknad tid. Såväl mamma som barn mår bra.
United Airlines har fått betala ett högt pris efter att flygbolaget vägrat ersätta en skadad gitarr. Varumärket förlöjligas i en kampanj på Youtube.
Det hela började våren 2008 då Dave Carroll och resten av gruppen “Sons of Maxwell” flög till Nebraska. De mellanlandade i Chicago och fick sitt bagage omlastat. Passagerarna såg hur gitarrer kastades runt i samband med lastningen. Dave Carrolls 20-000-kronors-gitarr av märket Taylor gick sönder i flygbolagets, enligt Carroll, vårdslösa hantering.
United Airlines vägrade ersätta gitarren varpå Carroll lovade att skriva en sång och spela in en musikvideo om upplevelsen. Videon har i skrivande stund haft knappt sex miljoner visningar på YouTube.
Flygbolaget har sedemera backat och erbjudit ersättning. Hade de redan från början ersatt den skadade gitarren hade de förmodligen sluppit videon och den skada på varumärket som den innebär.
Mäklarmiraklet Erik Olsson har precis förtjänat ett nytt epitet: varumärkesidioten. Under drygt ett decennium har värdet på varumärket Erik Olsson byggts upp, på några veckor har det i stort sett raserats helt.
Det hade kostat i runda slängar 100 000 kr att undvika den största smällen. I det här sammanhanget är det småpengar.
2004 hyllades entreprenören och mäklarmiraklet Erik Olsson. Mannen med samma namn som verksamheten hade på några år blivit en av Stockholms mest välkända mäklarfirmor och hade en lysande lönsamhet i sin affärsverksamhet.
Fastighetsmäklare finns det gott om i Stockholm och den stora utmaningen bör ligga i att hitta säljare snarare än köpare. Det är objektet som säljs och vilken mäklare som står för fastighetsförmedlingen är vanligen rätt ointressant. Som köpare väljer jag (och förmodligen de allra flesta) objekt som är intressanta. Objekten hittas på främst Hemnet och det är inte speciellt intressant vem mäklaren är även om en mäklare med seriös framtoning är att föredra.
Primärt är det dock så att det är när säljbehovet uppstår som valet av mäklare görs. En mäklare med dåligt rykte kan förvisso försvåra försäljningen avsevärt; men det spelar oftast inte så stor roll för köparen vem som är mäklare.
Det som nu har hänt är att en mäklare anställd av Erik Olsson Fastighetsförmedling förmedlat en affär som gått snett. Objektet som förmedlades var en bostadsrättslägenhet i Stockholms innerstad. Bostadsrätten var belånad, men givetvis skulle köpeskillingen vara tillräcklig för att lösa alla säljarens lån där bostadsrätten var pantsatt.
Köparna ingick köpeavtal med säljaren. De sålde sin egen lägenhet och betalade in en handpenning på en halv miljon kronor till mäklaren. I enlighet med gällande regler betalades sedan handpenningen ut till säljaren i väntan på tillträdesdagen då resterande köpeskilling skulle erläggas och bostadsrätten skulle byta ägare. I samband med detta skulle också säljarens lån lösas och pantsättningen upphöra.
Problemet består i att säljaren på okänt sätt gjorde slut på handpenningen varpå han inte längre fick tillräckligt mycket pengar för att lösa sina lån. Därmed hade inte säljaren längre möjlighet att slutföra affären. Köparen har – åtminstone för stunden – förlorat handpenningen och inte fått någon lägenhet.
De lurade köparna är i det här fallet en småbarnsfamilj: familjen Muda. De bor för stunden i en andrahandslägenhet på helt fel plats.
Säljaren är däremot en känd kriminell enligt uppgifter i media.
Det Erik Olsson, vd för Erik Olsson Fastighetsförmedling, har gjort kan inte uppfattas positivt. Först och främst vägrar bolaget ta ansvar och hänvisar till den enskilde mäklaren. Framförallt har Erik Olsson i ett pressmeddelande meddelat att han inte anser att mäklaren gjort något fel. Detta trots att mäklaren fått kännedom om säljarens kriminella bakgrund och varnats av bostadsrättsföreningen.
Mäklararvodet på dryga 100 000 kr är det som främst sticker i ögonen. Erik Olsson och dess mäklare har nämligen erhållit fullt mäklararvode trots att affären inte genomförts. Arvodet har betalats med det förskott som köparna erlagt och som de har rätt att få tillbaka när säljaren drar sig ur affären. “Helt orimligt att köparen får bekosta mäklarens arvode”, säger advokat Robert Nilsson, tidigare förbundsjurist vid Mäklarsamfundet, till DN.
För Erik Olsson Fastighetsförmedling Aktiebolag med 230 anställda är 100 000 kr förmodligen mindre än vad bolaget lägger på julfirande för de anställda. Att åtminstone återbetala arvodet hade varit ett stort steg mot att rädda ansiktet för Erik Olsson.
Varumärket Erik Olsson hade också kunnat räddas på flertalet sätt. Om bolaget tagit sitt ansvar hade de kunnat låna ut pengar till säljaren (mot en rimlig ränta givetvis) så att lånen kunnat lösas och affären kunnat genomföras. Det rör sig i värsta fall om 400 000 kr. För ett aktiebolag som 2008 omsatte nära 168 miljoner kronor är det inte en kostnad som är ohanterlig.
All negativ publicitet och all skada som nu åsamkats varumärket Erik Olsson och de affärer som aldrig kommer att genomföras till följd av detta innebär med säkerhet förlorade intäkter på långt över 400 000 kr.
För ett år sedan ondgjorde jag mig över hur Bloggar.se använde sig av NoFollow. Det var på sätt och vis att kasta sten i glashus.
Idag gnällde nämligen Kristoffer på att jag själv tillämpade NoFollow på kommentarerna till bloggen. Det var jag inte medveten om och det var inte avsiktligt. Det visar sig att det är standard i WordPress att använda NoFollow.
Den enkla lösningen var att installera ett plugin, DoFollow, från Semiologic. Pluginet tar bort attributet NoFollow.
Det sägs att man ska leva som man lär och jag är nu ett steg närmare.
SL, Storstockholms Lokaltrafik, har ingen kontanthantering på bussar på grund av en mängd rån av bussförare. Som alternativ erbjuds möjligheten att köpa en biljett med mobiltelefonen som levereras elektroniskt i form av ett SMS (textmeddelande).
Det finns faktiskt en anknytning till javaapplikationer i mobiltelefoner i slutet av det här inlägget 😉
Det finns flera nackdelar med SMS-biljetter:
1) SMS-biljett kan inte köpas med utländska mobilabonnemang. De allra flesta som inte alls vet att det inte går att köpa biljett på bussen är turister, de flesta från utlandet.
2) Det är svårt att visera en SMS-biljett. Föraren, spärrvakten eller övrig personal som ska försöka verifiera att biljetten är giltig behöver kontrollera att tid, datum och zon är korrekt. Det finns också ett par andra enklare kontroller för att kontrollera att biljetten är giltig. Informationen är svår att överblicka och ryms inte alltid på en liten display som för övrigt kan vara svårläst. Personalen får dessutom inte ta i mobiltelefonen eftersom arbetsgivaren inte vill ersätta en skadad mobiltelefon efter att den tappats eller liknande.
3) En sms-biljett kan inte kompletteras. Det är enligt taxebestämmelserna inte tillåtet att kombinera en
sms-biljett med exempelvis en kontantkupong. Har du rest i zon B och C och vill resa in i zon A måste du köpa en helt ny biljett till fullt pris.
4) En sms-biljett kan inte korrigeras. Om du råkar köpa en biljett för resa i zon A men i själva verket befinner dig i zon C kan du inte lämna tillbaka den första biljetten och få en ny. Du måste köpa ännu en biljett.
Ungefär samtidigt som SL införde sms-biljetten dök det upp nya möjligheter att fuska. I vissa mobiltelefoner är det möjligt att redigera ett mottaget SMS och plötsligt får den gamla biljetten ny giltighetstid. Givetvis går det också att vidaresända ett mottaget SMS till en annan mobiltelefon och vips finns en kopia av biljetten.
Framförallt finns små applikationer i java som kan köras i de flesta mobiltelefoner som generar och visar information som vid en mindre nogrann kontroll ser ut precis som en giltig sms-biljett.
Första generationen SMS-biljetter bestod bland annat av “pluskoder”. Det var tre rader med information som började med ett plustecken(+). Under sommaren 2009 kom andra generationens SMS-biljetter med ett nytt utseende utan pluskoder. Första veckan efter bytet avvisades mängder av resenärer med falska sms-biljetter som var extremt lätta att upptäcka. En giltig biljett innehöll inga pluskoder medan en ogiltig gjorde det.
Givetvis uppdaterades javaapplikationen och anpassades till det nya utseendet. Men den som inte kan hantera sin mobiltelefon korrekt och gör bort sig kan fortfarande bli avvisad. Under eftermiddagen råkade jag ut för ett av de klumpigaste försöken hittills:
En kille i de övre tonåren kliver på bussen och lagom när han sträcker fram mobiltelefonen mot mig kommer han åt en knapp. Biljetten försvinner. Jag ska precis påpeka att han lyckats trycka bort sms:et när en applikationslista dyker upp med applikationen “ticket” markerad. Jag gratulerade till att han lyckats trycka bort sin falska biljett och avvisade honom.
Uppdatering: DN har efter flera år tillslut snappat upp att det går att förfalska sms-biljetter. Enligt artikeln har dock falska biljetter bara funnits sedan hösten 2010 och SL ska inte känna till problemet ;).
Ska det vara så svårt att bedriva bankverksamhet?
Under kvällen har jag betalat lite fakturor såväl privat som för företaget. Företagskontot finns hos Nordea – inte för att jag valt Nordea utan för att de köpte upp Postgirot och döpte om det till Plusgirot. Nordea måste förövrigt vara den storbank som haft flest tekniska problem – dock har de sällan drabbat mig.
I dag berättar inloggningssidan att Nordea inte kommer överens med de andra bankerna. “En del av de bankkontoinsättningar till annan bank som skulle ha överförts under eftermiddagen fredagen den 25/9 har blivit försenade. De når mottagaren först på måndag förmiddag den 28/9”, skriver Nordea.
Det går åtminstone att logga in. När jag däremot noterar att jag lagt en betalning på fel datum och försöker ändra den verkar det gå bra tills jag kommer till “bevakningen” och ser att inget ändrats. Jag gjorde två försök innan jag gav upp.
Jag loggar in på Swedbank som verkar fungera som det ska. Det enda underliga är att jag tidigare lagt upp två betalningar på samma dag, båda till plusgirokonton. Den ena har redan utförts medan den andra är på väg att utföras… Jag förstår inte vad skillnaden är, men det blir förhoppningsvis bra till slut.
Dags för nästa bank, Skandiabanken. Mitt certifikat fungerar och jag får upp inloggningsrutan. Jag matar in personnummer och pin-kod. Jag får ett SMS. Jag skickas vidare, hinner läsa “Session Expired” innan jag skickats tillbaka till inloggningsformuläret. Jag gör tre försök till. Totalt har jag fått fyra sms. Det första kom från ett annat nummer än de tre efterföljande, alla innehöll engångskoder som jag aldrig fick mata in.
Ringde Skandiabanken. Efter viss möda har jag navigerat genom knappvalsmenyn till en trevlig flicka som talar om att det hela är felanmält. Vi hoppas båda två att det innebär att det sitter tekniker och jobbar på att lösa problemet.
Jag loggar in på SEB bara för att alla andra banker strulat. Deras tidigare så buggiga internetbank verkar fungera som den ska. Jag behöver inte göra något där, så jag klickar bara runt och noterar att jag inte längre blir utloggad när jag klickar på sånt jag saknar behörighet till. Kvällens improviserade banktest får gå vidare utan att konstatera något problem hos SEB
Jag borde egentligen ha testat Handelsbanken också, men problemet är att de har sin egen variant på säkerhetslösning och jag har inte loggat in på banken på minst ett halvår. Därav har jag glömt mitt lösenord och kommer inte in. Det är kanske inte riktigt Handelsbankens fel, men de har ändå en konstig internetbank som är oerhört svårnavigerad.
UPPDATERING: När jag skrivit klart inlägget ovan gjorde jag ett nytt försök och lyckades faktiskt logga in på Skandiabanken.
Det till synes omöjliga har hänt. Statliga Post- och Telestyrelsen, PTS, har i sista stund ÄNDRAT sitt enfaldiga beslut om förprövning av teckenkombinationen b-a-n-k i domännamn.
Handelsbankens lobbyister gråter förmodligen blod och eventuellt är stämningen på finansdepartementet inte heller på toppnivå. Det sägs nämligen vara Handelsbankens usla domännamnsstrategi med efterföljande lobbyverksamhet som ligger till grund för PTS helt idiotiska tillsynsskrivelse till .SE (eller Stiftelsen för Internetinfrastruktur om man så vill). Tanken var att domännamn innehållande teckenkombinationen b-a-n-k skulle särbehandlas och förprövas innan de fick registreras. Förprövningen skulle utföras av Finansdepartementet.
Bakgrunden till det hela är att skydda internetanvändarna från så kallad phising. Metoden benämns också “nätfiske” och handlar om att lura kunder hos exempelvis en bank att tro att de ansluter till banken och därmed lämnar ifrån sig kontouppgifter och lösenord som kan användas för att föra över pengar från bankkonton. Det enda problemet är att en förprövning av det slaget inte har någon större effekt av flertalet anledningar:
1) Majoriteten av de phisingförsök som gjorts har använt domännamn under .com och inte .se. En förprövning hos .SE skulle inte förhindra registreringen av banklika namn under andra toppdomäner.
2) Alla banker heter inte bank. Nordea är en av sveriges största banker och i det namnet återfinns inte teckenkombinationen b-a-n-k; Nordeas kunder skulle alltså inte få något extra skydd av påhittet.
3) Människor läser bilder och inte tecken. Ett domännamn som “handelsbaken.se” är tillräcklgit likt för att lura många.
Istället ser det nu ut att bli fråga om efterprövning, vilket är mycket bättre även om det kanske är onödigt. Kanske blir det ändå någon ny tjänst på Finansdepartementet på grund av detta.
Ett vettigt alternativ till hela den här cirkusen vore att istället justera avtalet som reglerar registrering av domännamn under .SE och ta fram ett alterantiv till ATF där domännamn som uppenbart missbrukas (exempelvis används för phising) kan avregistreras och spärras.
Nåväl, en eloge till tjänstemännen på PTS som tagit sitt förnuft till fånga.
Läs också IDG: PTS backar om bankförbud
Eller varför inte Dan Nilssons reaktion: PTS
Jag vet inte varför det tog sådan tid innan jag fick svar, men slutligen kom bekräftelsen per e-post. Jag hamnade på trettonde plats i Bussförar-SM. Hur det gick i de olika grenarna har jag ingen aning om.
Förhoppningsvis kommer hjärt-lung-räddningsdelen att bytas ut eller åtminstone omformas till nästa år.
Förr-förra helgen var det rattmästerskap inom SL där lagtävlingen vanns av mina kollegor på Arriva i Märsta. Själv hade jag tänkt vara med men istället sov jag bort hela lördagen och körde buss hela söndagen.
Ett stort tack till Ytongbanan i Kumla som skickade tillbaka min förlorade väska med bussgods.
Det sägs ju att bli kopierad ska ses som smicker och jag vet inte om jag ska smickrad eller upprörd över att One kopierat Sajthotellets banner som jag tagit fram.
Bannern ovan är baserad på bubblor, som i en flaska med kolsyrat vatten, eller i Sajthotellets fall kanske mer som Fanta med tanke på färgen. Jag tror det var under 2006 som jag uppgraderade
Sajthotellets grafiska profil avseende annonser. (Det finns en ny grafisk profil för hemsidan också; den kommer förhoppningsvis inom kort) Jag fick en vision om dessa bubblor och Sebastian Pfeffer gjorde vackra annonser trots att jag satt bredvid och gnällde. Annonserna dök sedan upp i nästan alla svenska datortidningar i en omfattande annonskampanj.
Redan då var jag egentligen ute efter något rörligt, men tekniken har än i dag inte kommit så långt att det går att få rörliga bilder i papperstidningar. Den rörliga varianten fick dröja till i år när det var dags att ta fram nya banners för Sajthotellets affiliateprogram på Affiliator. En estländsk webbyrå gjorde en fin flashbanner.
I dag upptäckte jag att ett konkurrerande webbhotell tagit fram en banner som är mycket lik den jag tagit fram för Sajthotellet. Jämför själv.
Det roliga är att de lyckats bygga en banner som stoppas av popupblockeraren i senaste Internet Explorer ;). Jag tycker för övrigt att en banner är mycket finare än den andra, men det får du själv bedöma.
Kanske ska jag tolka det hela som att mina idéer för marknadsföring är rätt bra.
Eller “Hur tänkte ni egentligen nu”?
När jag stod i kassakön på Coop idag föll min blick på rabatterbjudandet på bilden ovan. Ursäkta bildkvaliteten, men min nödmobil var den enda kamera jag hade att tillgå. Sen tittade jag närmare på erbjudandet och började undra hur tusan de tänkt.
Jag kan få 3 kr, 5 kr eller 10 kr i rabatt. Villkoren skiljer givetvis.
Det intressanta är att jag får 3 kr i rabatt om jag köper en påse tuggummi. Köper jag istället två påsar får jag 5 kr i rabatt; det är visserligen trevligt men rabatten per påse sjönk från 3 kr till 2,50 kr.
Skulle jag vilja köpa tre påsar finns ingen kupong som passar, men vill jag köpa fyra påsar kan jag få 10 kr i rabatt, återigen 2,50 kr per påse.
Man kan lätt tänka sig att syftet med en kampanj och rabattkuponger är att öka försäljningen. Men borde det då inte vara mer förmånligt att köpa flera påsar än att köpa en? Det tycker jag. Bäst pris får man alltså om man köper endast en påse. Hur har man tänkt på Wrigley’s? Jag förmodar att det är tillverkaren som själv har tagit fram kampanjen.
Jag köpte förresten inte tuggummi idag.