Author Archives: Jonny

Busspassagerare är livsfarliga

En buss med 30 personer körde av vägen under förmiddagen. Det hela berodde på en passagerare som “råkade han ta tag i ratten varvid bussen körde ner i diket”, skriver DN.

Av bilden att döma är det en mindre buss som förmodligen inte har någon förargrind. Jag hoppas och tror att en förargrind av den typ som finns i alla bussar som går i SL-trafik skulle ha varit ett bättre stöd och innebarit att passageraren inte kommit åt att dra i ratten.

Angående Buss-SM meddelades här om dagen att Ann Enström, Mathias Axelsson och Klas Törnqvist placerat sig på prispallen. Vem som hamnade på vilken position är fortfarande hemligt. Vilken placering jag själv fick har jag ännu inte fått svar på.

Finalen avklarad

Så var helgen över och bussförarfinalen likaså. Det var i lördags som bussförar-sm gick av stapeln i Kumla utanför Örebro. Avfärden kändes lite snöplig med en chokladask och (som jag sedan upptäckte) en kvarglömd väska.

Dagen började för min del strax efter sex på morgonen. Rätt tidigt med tanke på att det var lördag och jag faktiskt var ledig. Med nybryggt kaffe i muggen satt jag i bilen och var på väg med Eniros vägbeskrivning bredvid mig. Framåt Örebro var kaffet slut för länge sedan och jag började intressera mig för vägbeskrivningen.

Eniro brukar överraska med lite felaktigheter här och var. Den här gången var väl första överraskningen snarare att Örebro byggt en ny rondell vid avfarten från motorvägen. Färden fortsatte genom Örebro på jakt efter den väg jag skulle svänga in på till höger. Det slutade med att jag råkade hitta vägen som jag skulle svänga in till vänster på enligt nästa punkt. Lyckligtvis fanns inga trafikpoliser eller end medtrafikanter i sikte inför den stundanden vänstersvängen. Den beskrivninge får räcka ;).

Finalen hölls hos Trafikcenter med adress Ytongbanan, Kumla. Den adressen finns inte enligt Eniro och den kartbild jag hade skrivit ut från hitta.se var inte tillräckligt omfattande. Jag körde ett varv i ett industriområde utan framgång. Hittade ut till riksväg 51 som jag valde att köra två mil åt fel håll innan jag insåg mitt misstag, vände och smidigt hittade Trafikcenter.

Jag var först på plats med en dryg timmes marginal, men det dröjde inte länge innan den första konkurrenten dök upp, Carola från Busslink, Norrtälje. Vi hade ett underhållande samtal i väntan på att övriga 18 finalister skulle dyka upp och det hela drog igång.

Vi delades in i fem grupper med fyra personer i varje. I min grupp ingick bland annat Mathias Axelsson som var en trevlig prick.

Swebus verkade vara nöjda med att sju av tjugo finalister kör för Swebus alternativt Swebus Express och har lagt upp en nyhet på sin hemsida. Den har också gått ut som pressmeddelande. Däremot tycks ingen ha uppfattat att vi är två finalister från Swebusgaraget i Kallhäll – möjligen för att man lyckats ange min postadress istället för garage på listan. Lite tråkigt kändes det också att det inte alls uppmärksammats lokalt.

Väl under finalen fanns dock representanter från Swebus på plats och jag förmodar att det dyker upp en artikel i kommande personaltidning.

Själva finalen bestod av fem delmoment:

Halkkörning
Ett intressant moment där en undanmanöver skulle utföras på halkbana med buss. Mest spännande av allt var att det hela utfördes i en lite udda busstyp som man inte fick någon möjlighet att vänja sig vid i förväg.

Spänd av förväntan tog jag plats och accelerade upp till angivna 60 km/h, passerade krönet och bromsade hårt. Bussen bromsade fint. Jag släppte bromsen en aning och passerade hindret till höger, styrde tillbaka och stannade. Det kändes som jag hade full kontroll hela vägen. Den stora funderingen är hur stora variationer i resultat som förekom och om det verkligen var möjligt att bedöma några skillnader.

Manöverkörning
Bara att minnas banan kändes som en utmaning. Att dessutom pricka “hinder” med hjulen och köra rätt på en pinne kändes väldigt bakvänt – normalt försöker man undvika att köra på saker. Lugnt och fint trots att det gick på tid i och med krängningsmätaren i bussen. Slalombana som avslutades med en sväng som var svårare än väntat. Dessutom lyckades jag komma in fel i slalombanan. Därefter fickparkering med buss. Det var första gången jag försökt mig på något sådant.

Sedan avslutades manöverbanan med slalombackning – den delen gick dock riktigt bra.

Teori
60 teorifrågor på 40 minuter med STRs program; sluttest buss. Teorin trodde jag satt. Jag hade tänkt öva, men hann inte riktigt med det. Resultatet blev 55 av 60 vilket jag är grymt missnöjd med. Klart godkänt resultat om det inte varit final. Den där trafikläraren hade givetvis fullpott.

Sparsam körning
Den här grenen utfördes i “simulator”. En laptop med ratt och pedaler utan minsta likhet med buss. Det kändes snålt med de 45 minuter som erbjöds. Hade jag fått köra banan någon gång till hade jag troligen förbättrat mitt resultat. Programmet hade också en inbyggd lärare som lämnade tips som i vissa fall försämrade resultatet. Det hela kändes inte speciellt verklighetstroget, men jag förmodar att det fungerar utmärkt för utbildning och lära elever tänka ecodrivning.

HLR
Det här delmomentet har klara utrymmen för förbättringar. Jag har tappat räkningen på antalet HLR-kurser jag gått, men den här var nog sämst hittills. Tävlingsmomentet bestod av kryssfrågor som ofta handlade om relativt ovidkommande detaljer. Det är givetvis ett område som är svårt att tävla inom, men jag hade förväntat mig (och hellre sett) frågor om olika scenarion istället för detaljer om antalet kompressioner som bör göras vid HLR för att inte tala om frågor om normal andning och vilopuls.

Det hela slutade dock lite snöpligt. Manöverbanan hade dragit ut på tiden och vi fick vänta en dryg halvtimme på att den sista gruppen skulle bli klar. Avtackning med chokladask och så fick vi åka hem. Om en vecka eller så kommer det första resultatet och de tre bästa blir inbjudna till prisutdelning utan att veta om sina inbördes placeringar.

Hur det gick återstår alltså att se. Konkurrensen kändes hård och jag har inga illusioner om att vinna. I värsta fall hamnar jag på plats 20, men det visar sig inom kort.

Bussförar-SM

Jag är inte bara egenföretagare och internetentreprenör, jag är bussförare också.

Dessutom är jag åtminstone i teorin en av sveriges bästa bussförare i och med att jag nyligen fick veta att jag är en av 20 som gått till final i bussförar-sm. Uttagningen har hittills bestått av ett teoriprov över nätet. Det är först i finalen som körskickligheten spelar in, så vi får väl se. Så länge jag slipper hamna på plats 20 är jag nöjd.

Pressmeddelandet om finalen gick ut idag och jag har missade samtal från lokaltidningar på mobilen. Inga meddelanden lämnade ännu – jag förmodar att de har nyhetstorka och är intresserade av en intervju.

Den här bloggen har inte handlat mycket om mitt liv som busschaufför och det kommer den nog inte att göra framöver heller. Bussmuppar hänvisas till:

Bussmicke en webbplats full med foton och diverse information om inte långt ifrån alla bussar som rullar på vägarna i Sverige. Idag har jag bland annat kört en Scania Omnilink tillhörande Arriva med inventarienummer 7054.

Bussförarblogg är en blogg om livet som bussförare i Stockholms innerstad. Det är en förare på Busslink som bloggar om allt som händer när han kör buss.

Netbook

Jag har skaffat mig en netbook, också känd som mini-pc eller ULCPC. Tyvärr fick det bli utan inbyggt 3G-modem och det blev en Packard Bell.

Packard Bell är budget och något jag gjort allt för att undvika tidigare. Dock får jag erkänna att den här datorn är riktigt trevlig att ha att göra med när den väl börjar bli ordentligt konfigurerad.

Torsdagkväll åkte jag runt hos kedjorna och letade efter en liten billig dator som jag inte behöver vara alltför rädd om och som startar upp och kan börja användas snabbt. Jag hade fått för mig att det fanns vettiga alternativ för cirka 2 000 kr, men nästan allt var minst dubbelt så dyrt.

Det visade sig ganska snart att netbook med inbyggt 3g-modem var nästintill omöjligt att hitta. I jakten hittade jag en mycket snygg sak från Fujitsu-Siemens, men det är ett fabrikat jag verkligen undviker och så var den över budget ändå.

OnOff hade erbjudanden från Tre. Elgiganten från Telenor, Tele2 och Telia. MediaMarkt hade inga erbjudanden om subventionerade datorer med mobilt bredband. Nu råkar det vara så att det i praktiken finns två nät för mobilt bredband i Sverige. Tele2 och Telia har byggt ett nät med ett gemensamt bolag eftersom ingen av dessa operatörer beviljades licens på egen hand. De har byggt ett nät med Tele2-standard (långsamt). Telenor och Tre har förvisso egna nät, men med fri roaming mellan näten så det blir som ett nät ändå.

Jag var inställd på Tre. Jag var nära att nappa på erbjudandet om 349 kr per månad i 24 månader; men så räknade jag på det och insåg hur stor extrakostnaden skulle bli. Dessutom är samma abonnemang 25% dyrare för företag hos Tre – varför förstår jag inte. Priset till konsument är inklusvive moms, men till företag tillkommer momsen… Tack för det Televerket – jag menar Tre.

Äventyret slutade i alla fall på Elgiganten Superstore (eller om den heter något liknande löjligt) i Häggvik. För 3 000 kr fick jag en Netbook Dot_S från Packard Bell. Någon hade köpt på öppet köp och lämnat tillbaka.

Windows XP Home medföljde. Ett bokmärke till Ebay förinstallerades på skrivbordet tillsammans med Google Desktop och en väldig massa annan skit.  Installationsmedia medföljer inte, men det finns en 10GB partition med Windows Vista på som kan återställa XP. Jag brände ut drivrutiner – det tog två timmar och blev tre CD.

Allt som fanns på Packard Bells hemsida var en biosuppdatering; som gick smärtfritt att installera.

Windows är långsamt – framförallt när det förinstalleras provversioner av Microsoft Office och gud vet vad. Jag ville köra Linux. Började med Ubuntu på usb-minne; senaste versionen hade stöd för det inbyggda wlanet.

Pillade vidare och skulle på prov köra en riktig systemåterställning. Det resulterade i att datorn bootade om och försökte installera och sedan startade datorn om och försökte igen.

Bootade från en XP Home CD. Licensnyckeln sitter ju under datorn. Men Windows XP hittar inte hårddisken utan drivrutiner på disketter. Detta trots att disketter knappt fanns längre när Windows XP släpptes.

Det tog sin lilla stund att få det att fungera. Med fdisk i Linux skapade jag en ny primär partition för windows och reserverade samtidigt utrymme för en linuxinstallation. Det löste problemet och systemåterställningen installerade Windows igen.

Jag har nyligen bootat om och installerat Ubuntu i netbookanpassad version. Det var enklare än att installera Windows. Nu ska jag bara få till ett mobilt bredband som fungerar i Linux också.

Gratisreklam

Är det praktikanter som skriver artiklar eller är journalisterna till salu?

Jag läste precis en artikel på DN.se som känns lite underlig. Den känns som tagen från en liten lokaltidning med nyhetstorka under högsommaren.

Det handlar om hur hästmyror ätit upp ett hål i golvet och hur bra det är att Anticimex har sprutat bekämpningsmedel på myrorna och hur bra det är att vara försäkrad i Folksam.

Det hela hade passat alldeles utmärkt i en intern propaganda tidning för något av bolagen, men det här är väl ändå lite för låg nivå för dn?

Uppdaterat

Att driva webbplatser är ungefär som att studera, man har ständigt dåligt samvete för saker man borde ha gjort. Idag har jag i alla fall gjort lite åt det hela.

Java
Under den glada IT-bubbland skapade jag en liten hemsida för mina javaprojekt. Den försvann någon gång under sommaren 2002, men har nu återuppstått på samma adress som tidigare. Där finns den första applet jag släppte med publik källkod och allt. 😉

Vidare har jag uppdaterat min personliga hemsida med en mer aktuell (och inte lika gnällig) beskrivning av mig. Sen har jag faktiskt lyckats få upp en version av mitt CV på webben också.

Så finns det nån där ute som har ett riktigt intressant jobb att erbjuda mig är ni välkomna att höra av er ;).

Kundservice

Idag blev jag positivit överraskad på Clas Ohlson. Det är ett företag jag förknippar med saker av lite lägre kvalitet trots att priset inte alltid är så lågt. Servicenivån brukar det vara lite si och så med, men idag blev jag mycket positivt överraskad.

Yrla, min dotter, fyller fem år på lördag och har bland annat önskat sig en gummibåt. Clas Ohlson säljer en sådan för 299 kr. Den ska klara 160 kg – det motsvarar en vuxen och två barn enligt förpackningen – vilket är bra för att vara en billig liten gummibåt/badleksak.

Eftersom jag jobbade 7:20-17:10 och ungefär samma tid imorgon har jag lite svårt att komma iväg och inhandla presenten på egen hand. Således var Yrla med till Clas Ohlson i Väsby centrum.

I den affären jobbar en mycket trevlig blond tjej som med ett leende på läpparna smög iväg och slog in båten så att jag kunde gå till kassan och köpa “det hemliga paketet”.

Vi kommer visserligen inte prova båten förrän tidigast på lördag, men jag är mycket nöjd med dagens shoppingupplevelse. Stort tack till flickan på Clas Ohlson.

I morgon ska vi passa på att gå till Game när en bekant jobbar, så får vi se om han kan lyckas smussla ner ett litet dataspel i en presentask utan att hon ser. Hon ska nämligen få en dator också.

Övervakad

I Solna centrum finns inget utrymme för någon privat sfär.

I lördags var vi fikasugna. Vi passerade stora reklamskyltar om wienerbröd och kaffe för 15 kr på Okq8 och svängde förbi macken vid Vreten i Solna. Kön var lång och till skillnad från Statoil och Shell fanns det ingenstans att sitta; dessutom visade det sig vara ett erbjudande endast för medlemmar.

Vi beslutade oss för ett bättre alternativ; ett café i Solna centrum – även om det inte var så lugnt och stilla som vi önskat. Nåväl, vi parkerade i garaget och gick in i köpcentrat. Min skjorta behövde stoppas in och jag hittade en liten vrå där vi var alldeles ensamma. Jag drog upp tröjan lite, knäppte upp och drog ner byxorna en aning. Stoppade in skjortan och när jag ska knäppa byxorna lyfter jag blicken och stirrar rätt in i en övervakningskamera.

Jag förmodar att bevakningspersonalen fick sig ett gott skratt, men det bjuder jag på…

Död känguru

Satt i bilen på E4n under förmiddagen idag och flinade lite åt att skeptiska poliser ryckt ut för att ta hand om en död känguru som hittats vid en väg, när det rapporterades på radionyheterna.

Det är givetvis inte roligt att en känguru har frusit ihjäl; men det var ett väldigt oväntat inslag bland rapporteringar från bränder i Australien och nakna poliser.

Bildombudsmannen

Att få ordentligt med smisk i hovrätten avskräcker tydligen inte Bildombudsmannen som driver sitt absurda ärende vidare till Högsta Domstolen.

Det hela började absurt nog med att ett fastighetsbolag beställer en hemsida av en webbdesigner/fotograf. En hemsida och flertalet bilder levereras. Upphovsmannen får ordentligt betalt, men det skrivs inget ordentligt avtal om upphovsrätten till bilderna.

Tillslut är det dags att bygga en ny hemsida. En annan webbdesigner anlitas och ges tillgång till en mängd material, däribland de tidigare fotografierna. Fotografierna används som en del av den nya hemsidan. Webbdesignen lägger sedan upp en liten skärmdump av webbplatsen i sin portfolio på sin egen webbplats.

Fotografen vaknar nu till liv och hävdar att fastighetsägaren inte har rätt att använda de bilder de redan betalt för. Slutligen avgörs detta i rätten där var och en står sina kostnader och fotografen troligen förlorat väsentligt med pengar på processen. Men samtidigt jagas webbdesigner för tumnaglarna han lagt upp på sin webbplats.

Tingsrätten dömde till fotografens fördel, men hovrätten frikände webbdesignern. Det hela är principiellt intressant eftersom fotografierna bara utgör en mycket liten del i ett nytt konstnärligt verk om man väljer att se det så. Nu ska det hela vidare till högsta domstolen.

En bekant var närvarande under tidigare rättegång och har rapporterat om hur bildombudsmannen uppträtt amatörmässigt och gång på gång tillrättavisats av domaren.

Det blir ännu mer intressant då Bildombudsmannen plötsligt sägs vara advokat. Man kan fråga sig om det är journalisten på Resumé som klantat sig eller om det är Staffan “Bildombudsmannen” Teste själv som uppger sig vara advokat. Advokat är nämligen en skyddad titel och det ställs krav på vem som får kalla sig advokat; jurist får däremot vem som helst kalla sig.

En flerårig rättstvist om en struntsak… Det ska bli mycket intressant att se var det slutar.

För den som orkar finns en hel del bakgrund i en diskussionstråd på Webmaster Network.