Ibland är världen liten. Jag är uppvuxen i Grängesberg och där bor mina föräldrar och min syster fortfarande. Min syster heter Anna-Lena. Världen är liten för att det gruppen Billy Opel skrivit en låt med titeln “Anna-Lena från Grängesberg”.
Jag har aldrig hört talas om Billy Opel tidigare. Troligen är titeln bara ett roligt sammanträffande, men underhållande är det i alla fall. Se videoklippet från YouTube ovan.
“And it was just beginning then to snow” kommer från en countrysång, men det kändes väldigt passande under gårdagen.
Under onsdagen lyckades nämligen Tele2 sänka hela sitt mobilnät. Jag ägnade en stund på morgonen åt att svära över min mobiltelefon innan jag insåg att det faktiskt var Tele2 jag skulle svära över. Den insikten fick jag efter att jag upptäckt att jag inte ställt ifrån mig bussen som jag skulle, men jag blev ändå avlöst och fick min rast vid Märsta station.
När jag väl letat upp nästa buss väntar ett textmeddelande från trafikledningen om att jag ska ringa hem. Hemma var Yrla med barnvakt. Feber och hosta diskvalificerade henne från dagis – tack och lov finns det vänner som ställer upp och passar så jag kan dra in lite pengar ändå. Problemet med att ringa hem var just att mobiltelefonen fortfarande inte hade någon täckning.
Jag ropade upp trafikledningen över bussens komradio och bad dem ringa och höra efter om det var något akut. Samtidigt körde jag fram och lastade bussen full med folk som skulle ut till Arlanda
På väg ut till Arlanda återkommer trafikledningen och redogör för att Yrla spillt varmt te på sig och att någon var på väg för att titta på det. Med ett par minuter över vid SAS-hangaren lyckades jag få låna en telefon av SAS och kunde äntligen ringa hem. Situationen var då under kontroll och morfar åkte med Yrla till akuten vid Astrid Lindgrens där mamma mötte upp.
Det hela slutade lyckligt och jag har nu äntligen tagit tag i att fixa en nödtelefon. Jag har nu en äldre telefon med mig med ett kontantkort från Telia. Nu kan jag nå och bli nådd även om Tele2 gör bort sig igen.
Bilden föreställer Yrla när hon hälsade på mig på jobbet för några dagar sedan.
Stort tack till den trevliga receptionisten på SAS, Arlanda och trafikledarna på Arriva, Märsta.
Jag har fått en son.
Lilla Melvin föddes på Södertälje sjukhus 21 oktober.
Tre storasystrar väntar ivrigt på att få träffa lillebror. Mathilda och Molly som bor med Melvins mamma och Yrla som bor med mig. På BB råder besöksförbud för alla utom “partner” av rädsla för svininfluensan.
Allt gick bra även om lilla Melvin hade bråttom till världen och kom ut dryga tre veckor före beräknad tid. Såväl mamma som barn mår bra.
Det stämmer att en olycka sällan kommer ensam.
Först gick kartongen sönder och mixern studsade ner för trappan och såg ut som den blivit mixad själv.
Ungefär en timme senare flyttar jag på en kartong och lyckas få till en vibration i min kartongstapel. Vibrationen fortplantas och den översta kartongen dimper ner på mig.
Lyckligtvis var kartongen inte tung. Olyckligtvis hamnade den upp och ner. Innehållet var en dokumentförstörare inklusive papperskorg. Givetvis hade jag inte tömt den innan jag packade ner den. Min fot begravdes i en hög av små, små pappersbitar på golvet.
Det var en lagom avslutning på den dagen.
Jag, Maria, Yrla och Molly firade midsommar i Dalarna hos mina föräldrar. Det var en regnigare tillställning än vanligt.
Färden började på torsdag kväll. Stockholmstrafiken var faktiskt inte så farlig. Köerna började innan Södertälje, men gamla vägen rullade på. Efter att lite pannkakor och upplockning av Maria och Molly fortsatte färden västerut på E20. Det flöt på bra tills vi var i höjd med Kungsör ungefär.
Strax efter Kungsör går en gammal kalklinbana över E20 och där var det tvärstopp. Vi tog det lilla lugna i 20 minuter och kom på sin höjd någon kilometer framåt innan vi vände och åkte över Kungsör, Köping, Skinnskatteberg och Kopparberg istället.
Vi anlände framåt 22:30 – en aning senare än vi tänkt oss. Båda barnen sov och bars upp till sina sängar. Det var väldigt behändigt. Mindre behändigt var det en kvart senare när vi kopplade av med en kopp te i köket och Yrla började gallskrika från övervåningen.
Jag rusade upp för trappan och hittade en skrikande Yrla i sin säng med två stora hundar över henne. Ingen hade tänkt på att sätta för något för trappan och hundarna hade gått upp för att hälsa. Att bli väckt av en fullvuxen och en nästan fullvuxen leonberger som klampar runt i sängen kan inte vara någon speciellt rolig upplevelse.
Dagen efter var vi förbi midsommarfirandet vid folkets hus i Hörks Hage en sväng. Barnen ville inte dansa. Regnet öste ner, men de fiskade i fiskdammen innan vi fortsatte till farmor och farfars husvagn för lite midsommartårta.
Andra bloggar om: hundar, barn, e20, midsommar, leonberger.
Jag överraskade mig själv i helgen. Det var söndag och första juni. Eftersom jag hade både handduk och badbyxor med mig var det kanske inte helt oplanerat, men jag tog årets första dopp.
Vattnet var inte jättevarmt, men det var inte fullt så kallt som jag hade fruktat heller. Förmodligen blir det badstrand med Maria och alla tre barnen till helgen om vädret håller i sig.
Tandkräm med fruktsmak. Fy vad äckligt.
Tandkrämen tog slut igår kväll och jag har inte hunnit köpa mer. Jag använder normalt “extreme clean” som gav en härligt frisk känsla i munnen.
Morgonens tandborstning blev nu istället med en äckelblå barntandkräm, Bamse med fruktsmak. Det smakar inte friskt. Jag är smått illamående av smaken av sötningsmedel i munnen.
Andra bloggar om tandkräm.
Idag blåser det och är kallt men igår var det riktigt varmt och skönt. Det var läge att hitta på något och efter lite funderande beslutade vi oss för en picknick.
Jag inhandlade saft (den hade tagit slut), tunnbröd, en burk kyckling- och baconröra och en burk tonfiskröra. In med barnen i bilen och planlöst iväg.
Efter försök att hitta något fint lite ställe vid Tullingestrand där det visserligen fanns många fina ställen, men alla synnerligen privata och i princip utan parkeringsplatser, åkte vi vidare och vidare och vidare. Plötsligt var vi inne i stan och en park inne i stan kanske inte riktigt motsvarar lördagens badstrand, men den fick duga.
Vi hamnade i Vasaparken. Trots att det var mer runt 25 grader varmt ute gnällde Mathilda på att det var för kallt att sitta i skuggan.
Roligast av allt var att när barnen ätit sina smörgåsar ville de leka. Vips hade tre vilda ungar sprungit åt varsitt håll och försvunnit utom synhåll. Fullt av folk. Först hittade jag Molly som precis skulle åka ner för en brant backe på en sparkcykel. Efter lite letande hittade jag Yrla på en studsmatta, men var var Mathilda?
Jag försökte ringa Maria för att få lite assistans och försöka samla ihop barnen. UPPTAGET.
Efter lite letande och jagande var jag på väg tillbaka mot picknickfilten med två barn och mötte Maria med Mathilda. Truppen samlad – iväg mot gungorna.
Med gemesamma ansträngningar lyckades jag och Maria att hålla barnen inom samma område medan de lekte. Vi avslutade med glass, varefter Ellinor faktiskt dök upp och tillbringade någon timme med Yrla medan jag åkte hem med Maria och hennes barn. Vi grillade lite korv med hennes föräldrar innan vi skildes åt.
Andra bloggar om picknick, barn, Vasaparken.