Idiotavgifterna på hårddiskar dröjer till åtminstone september.
Idag skriver IDG att avgifterna dröjer till september om inte längre. Elektronikbranschen och copyswede är nämligen allt annat än överens i frågan.
Organisationen Copyswede vill införa en avgift på usbminnen och externa hårddiskar från första april. Trots det är allt annat än ett aprilskämt.
Jag har varit intresserad av musik och skapande så länge jag kan minnas. När jag gick på dagis skrev jag en sång om en häxa som byggde en bil och skapandet har under åren utvecklats och kulminerade i rockmusikalen Ron & Julie för tio år sedan. Sedan dess har jag startat upp företag, fått två barn och skapat ett antal bloggar så skapandet av text och musik har fått ligga i träda mer eller mindre.
Nåväl, som liten var jag lyckligt ovetande om min sångröst. Jag brukade sitta med min bandspelare och spela in mig själv och min gitarr på kassettband. Det gick åt många kassettband och jag förstod aldrig varför de var så dyra. Det tog många år innan jag först hörde talas om organisationen Copyswede som med sin kassettavgift uppenbarligen ville ha betalt för att jag skulle få spela in mina egna verk på kassettband.
Det hela handlar om att vi enligt svensk lag har rätt att kopiera upphovsrättsskyddade verk för privatbruk, så kallad privatkopiering. Vi får också kopiera och ge en kopia till en närstående. Det kallas kompiskopiering. Eftersom upphovsmännen i teorin (det har vad jag förstår aldrig bevisats i praktiken) säljer färre exemplar av sina verk får vi betala en avgift till organisationen Copyswede när vi köper tomma kassettband. Copyswede ska sedan betala ut ersättning till upphovsrättsinnehavarna.
I ärlighetens namn ska jag erkänna att det hände att jag spelade in musik från radion på mina kasettband också. Jag spelade dessutom in musik från LP och sedermera CD så att det gick att lyssna på dem i bilstereon (som bara kunde spela kassettband).
År 2005 eller däromkring började Copyswede att ta ut en avgift för tomma CD-skivor också i ett försök att hänga med i utvecklingen. Som företag gick det att ansöka om att bli undantagen om man använde CD till backup eller liknande datalagring.
Mest upprörande med Copyswede är att de vägrar redovisa hur pengarna fördelas. Du ska betala en avgift – men du får inte veta vad avgiften går till!
Nu vill organisationen i alla fall ta ut en avgift på externa hårddiskar och USB-minnen. Interna hårddiskar omfattas inte så jag förmodar att vi får se externa hårddiskar sålda som två separata produkter – lådan för sig och den “interna” hårddisken för sig. Monterar du ihop det själv bör det inte bli någon avgift.
Avgiften blir 1 krona per gigabyte för hårddiskar mindre än 80 GB. Därefter är avgiften 120 kr för hårddiskar upp till 250 GB. Hårddiskar som är större än 250 GB beläggs med en avgift om 160 kr.
Skulle du vilja undvika avgiften på annat sätt ska det fungera utmärkt att köpa hårddisken från ett annat EU-land. Det snedvrider konkurrensen och utgör ett handelshinder för den svenska elektronikbranschen som gör uppror mot hårddiskavgifter.
Jag har musik i mp3format på mina hårddiskar; men det är inte stor del som fylls upp av musik. Jag tar backup på min data. Jag laddar ner mina webbplatser (eller filerna som utgör dem) och sparar databasbackuper på mina hårddiskar.
Det händer att jag redigerar film i maximal upplösning. Det går åt rätt många GB för att spara ett stackars DV-band på 60 min i full kvalitet.
Jag förstår bara inte varför någon artist ska få betalt för att jag redigerar film eller sparar säkhetskopior av mina filer. Avskaffa Copyswede nu!
Uppdatering: SvD har också skrivit om eländet.
Jag blir mörkrädd när jag läser om tingsrättens dom i fallet med mannen som länkat till strömmande media hos canal plus utan tillstånd. Han får betala drygt 15 000 kr för tilltaget.
“Domen gör nu gällande att sjäva[sic!] bearbetningen av sändningen uppnår verksrätt, vilket gör att den omfattas av upphovsrätten”, skriver IDG/Computer Sweden. Den delen har jag inget emot. TV-bolaget har betalat för möjligheten att direktsända hockeymatcher och det kommer troligen idrotten till godo. Bedömningen att en livesändning omfattas av upphovsrätt är alltså korrekt.
Enligt artiklar och kommentarer ska en betalande kund ha loggat in för att ta del av livesändningen i form av strömmande media över Internet. Den betalade kunden skickade sedan en länk till strömmen vidare till sin kompis. Kompisen delade i sin tur med sig av länken publikt på ett öppet forum. Det var kompisen som igår dömdes att betala 70 dagsböter á 50 kr och 11 780 kr i skadestånd (enligt DN) för brott mot upphovsrättslagstiftningen.
Skadeståndet har beräknats på tingsrättens uppskattning att det var tio personer som genom att länken publicerats på mannens forum (tillägnat favoritlaget) tagit del av sändningen utan att betala. Att se en match kostade 89 kr. Hudiksvalls tingsrätt har uppenbarligen inte haft andra uppgifter än att 25 personer var inloggade i forumet under tidpunkten för sändningen. Canal plus har alltså ingen koll på om någon obehörig alls tog del av sändningen via mannens upphovsrättsbrott. Ändå anser de sig ha lidit skada.
Min uppfattning är att domen är felaktig. Canal plus har inte gjort något som helst försök att skydda sändningen mer än att inte själva publicera en direktlänk. Det är tekniskt möjligt att med enkla medel förhindra detta men inga åtgärder har vidtagits. Framförallt borde det vara möjligt för canal plus att uppvisa någon form av loggar över vilka obehöriga som tagit del av sändningen.